Om björnö | Björnö Slott
Home » Om björnö

Om björnö

Björnö, som idag är naturreservat, omnämns första gången 1346 och blev tidigt storgård. På gården finns dock inga dokumenterade medeltida byggnader, möjligen kan källaren under manbyggnaden utgöra resterna av ett medeltida hus. År 1609 blev Björnö säteri.

Den nuvarande huvudbyggnaden, som uppfördes 1850, är ett stort trähus i enkel empirestil med två våningar under lågt valmat tak. Byggnaden ritades och uppfördes av greve Carl Posse, en av dåtidens stora godsägare i trakten.

En flygelbyggnad i karolinsk stil uppfördes ca 1770. Till gårdsanläggningen hör flera ålderdomliga ekonomibyggnader uppförda i såväl korsvirkesstil som i skiftesverk, b la smedja och våghus från omkring 1770, stall och ridhus från 1815 och ett orangeri från 1858.

De agrara lämningarna består av vällagda stenmurar och en allé som leder till gården. I ekhagmarken sydväst om gården finns två rektangulära stensättningar, troligen från järnåldern.

På 1700-talet fanns vid Björnö flera binäringar till jordbruket, bl a tre väderkvarnar, två sågkvarnar och en vattenkvarn, skeppsvarv samt en tjär- och kolugn. Sydost om herrgården finns resterna av ett tegelbruk. Under åren 1904 till 1924 var Statens remontdepå förlagd till Björnö.

Björnö är en plats med medeltida anor.  Vid slutet at 1300-talet kom nämligen Björnö i händerna på en av kung Albrekt tyska riddare, Erik Ummereise som år 1406 hade Björnö som sin sätesgård. Sonen Johan skrev Björnö som sin sätesgård 1413 och han dog omkring 1440. Efter den hade egendomen många olika ägare. En av de mer kända på 1600-talet var Erik Oxenstierna som kom in i historeböckerna genom att han i ett gräl på Stortorget i Stockholm 1642 slog ihjäl den berömde slottsarkitekten Simon de la Vallée. Eriks son ärvde Björnö 1662 med bytte 1669 bort det till översten Henrik Ulfvenklou. Under den följande ägaren, majoren Henrik Ulfvenklou. kom Björnö vid 1700-talet smitt att i hög grad utvecklas ekonomiskt, bland annat genom anläggandet av flera industrier på ägorna samt ett betydande tegelbruk.

Ett antal byggnader på Björnö uppfördes under 1700-talet och flera av dem finna kvar än i dag. Flygeln i sten från 1700-talet är ett utmärkt exempel på rokokostil.

Björnö och granngården Stävlö ärvdes 1784 av systersonen till Ulfvenklou, major Henrik Walter Ber von Linde. 20 år före son död 1834 sålde han godset till dottern, gift med majoren greve Carl Posse. Greve Posse kom att utöka godset domäner och blev en av landets rikaste magnater. Han var också i mångt och mycket en originell person. Ett exempel är de många raka vägar han lät bygga i dessa trakter fortfarande kallade “Possevägar”. Carl Posse ritade och lät bygga den nya huvudbyggnaden på Björnö i början av 1850-talet. Efter greve Carl Posses dör 1897 delades det stora godskomplexet. Under krisen på 1880-talet såldes gården. Björnö köptes först av grosshandlare J M Bruun i Kalmar och senare, 1973 av en Holger Jonsson som införlivade egendomen i fastighetsbolaget Stockholmia. Det var Holger Jonsson som senare upplåt gården som hälsohem. Efter en konkurs där Björnö ingick, köptes gården av Jan Wikskär, som var den siste ägaren före oss Edlunds.